10 juni 2005

St Martin

Anländer till St Martin den 28 april. Härifrån ska vi segla över Atlanten till Azorerna om drygt en vecka. St Martin är en stor ö där norra halvan är fransk och södra halvan är holländsk. Vi ligger med båten på den holländska delen som är ett skatteparadis. Vår tid här börjar med 4 helgdagar då alla affärer är stängda. Det är inte mycket vi kan göra av alla förberedelser utan att kunna handla. Istället ägnar vi mestadelen av tiden till att umgås med alla båtar här. Bl a återser vi äntligen Night som vi inte sett sedan Trinidad. Vi hade tänkt segla tillsammans upp längs alla Karibiska öar, men när vi fick backslagsproblem kom vi på efterkälken. Återseendet firas med en helkväll på en partybåt som ligger förtöjd här. Som om vi inte fått nog av båtar...

Vi arrangerar Valborgsmässofirande på en ö mitt i lagunen på St Martin för alla skandinaver m fl. Samlar drivved och palmblad till en brasa. Gör ett sångblad med "Vintern rasat ut bland våra fjällar" så att alla norrmän och danskar kan hänga med. Jonas och Jörgen (Wildbird) spelar gitarr och sjunger. När alla är samlade på Valborg märks det tydligt vad många vi har lärt känna under resan och nu är alla här för att förbereda sig för överseglingen. Vissa har vi mött några gånger, andra har vi seglat med i längre perioder. Vissa kommer vi inte träffa mer på resan efter St Martin, vissa återser vi på Azorerna. Efter Azorerna seglas det åt alla möjliga håll, via Spanien, Frankrike, England eller Irland tills man kommer hem. Nu vill vi ta varje tillfälle i akt att umgås, för snart är det slut. Som tur är har Glad redan planerat en återträff på en skidort i Norge i vinter, så helt slut är det inte. Dessutom bor några i närheten av oss där hemma. Vi kommer sakna lättheten att träffas och umgås när man långseglar. Man bor i sin båt, har sin avskildhet där, men har båtar omkring sig som man känner och bara kan ta en chipspåse eller några öl och poppa över till någon vän eller till och med till en okänd båt. Behöver inte ringa eller maila en vecka i förväg för att ta en fika eller träffas en kväll. Det är helt underbart. Efterlyser mer sådant hemma. Mindre planering och mer spontana möten.

På en häftig strandbar samlas skandinaviska båtar på söndagseftermiddagarna. Den ligger vid en sandstrand precis vid flygplatsens landningsbana. Höjdpunkten är när vi och många andra ställer oss vid staketet på landningsbanan, håller i oss hårt och nästan lyfter från marken av den varma kraftiga jetstrålen när en Airbus 340 startar. Absurd och adrenalinframkallande känsla. Tisdagen den 3 maj står vi på samma plats. I den blå skyn ser vi jumbojet Boing 747 med Angelicas pappa Lennart i, närma sig i en vid båge. De flyger rakt emot oss och över oss med bara några meters marginal från våra huvuden. Reflexmässigt hukar vi oss. Lennart ska segla med oss över Atlanten till Azorerna.

Vi, Amarillo, Night, Wildbird och Ariel åker till huvudstaden Philipsburg en dag för att turista och shoppa. Här finns billig elektronik, smycken, sprit mm. Vi köper 2 dykdatorer, men lyckas hålla oss ifrån allt annat. Hade vi haft mer tid hade vi nog gjort oss olyckliga (eller lyckliga?!).

Patrik och Sofia på svenska båten Aigeas har det skandinaviska radionätet i Karibien kl 08.00 karibisk tid på frekvens 8182 på kortvågsradion. De bor på St Martin. De var ute på ett års segling liksom vi, ville inte åka hem utan stannade, trots att de var fullbunkrade och helt klara att åka. När vi träffar dem blir vi mycket lockade att eventuellt stanna vi med. Inte för att vi inte vill åka hem, utan för att det finns goda möjligheter till jobb inom IT och dessutom välbetalt, i en varm miljö. Under några dagar överväger vi möjligheten, samtidigt som vi fortsätter förbereda båten för att segla hem över Atlanten. Beslutet blir att åka hem, vill inte förlora karriärmöjligheterna vi har där hemma.

Vi är bunkrade och helt klara att åka den 7 maj. Har väntat några dagar på att vädret ska förbättras och nu ser det bra ut. På eftermiddagen ger vi oss iväg samtidigt som båtarna Night, Con Amore, Athene, Rebecka, Emma, Ariel och Fossekallen. Wildbird och Ida har åkt två dagar innan. Stämningen är festlig när vi kör ut ur lagunen genom bron. Signalhorn tutar omkring oss och vänner vinkar adjö från en bar precis invid bron. Trots att vi nu lämnar underbara Karibien känns det skönt att vara på väg igen. Vi (pappa Lennart, Jonas och Angelica) ska segla 2182 sjömil till Azorerna, nordostlig kurs i ca 18-19 dagar. Det kommer att bli en betydligt längre segling visar det sig...

Se bildgalleri nr 18.