8 juni 2005

Nattsnorkling på paradisön Barbuda

I mitten av april efter att Angelicas syster Christine och Martin åkt hem lämnar vi English Harbour på Antigua för en kort segling till Green Island på östra Antigua. Seglingen blir till motorsegling i hög krabb sjö och motvind. Tur att det bara är 9 sjömil till denna lilla vackra strandomringade ö med omgivande korallrev, som gör att man kan ligga skyddad från Atlantens dyningar. Tobago Keys känsla men med mycket färre båtar! Dock är palmfaktorn låg, men här finns många kaktusar och ett speciellt sorts träd med lustig trädkrona. Korallreven är tyvärr skadade av en tidigare orkan, men man ser att reven börjar återhämta sig på sina ställen. Vännerna på tyska båten Show är också här.

Vi får en fin segling med slör till Barbuda. Tror vi. Mitt i sopplunchen kommer en squall (kraftig regnskur med mycket vind) som får soppskålarna att välta när vinden tar tag i seglen och pressar ner båten. Vi kastar oss på genuaskotet och storen och släpper ut seglen. Det går fint och 10 minuter senare är solen tillbaka och allt som vantligt, vi är bara något blötare. Barbuda är så platt att man inte ser ön förrän man är några få sjömil därifrån. Ön är stor och nästan helt öde och det är mycket få båtar här. Vegetationen består av palmer och lågt buskage. Runt ön ringlar kritvita sandstränder med många snäckor. Korallrev och "coral heads" (runda korallrev innanför det syddande korallrevet) på maxdjup 8 meter finns överallt. Vi ser de största havssköldpaddorna vi någonsin sett precis invid båten. Detta är paradiset! En släng av Söderhavet mitt i Karibien. Vi har länge sett fram emot denna ö efter att ha hört mycket gott om den och vi blir inte besvikna. Snorkling, dykning och grillning på stranden får vi aldrig för mycket av. Flera andra båtar som vi känner kommer hit en efter en. Som mest är vi tyska Show, norska Vildfogel, svenska Amarillo, svenska Mare, norska Ariel. Då befolkar vi en hel vik. Vi ligger på Barbuda nästan en vecka.

På Barbuda gör vi något som vi inte gjort förrut, vi nattsnorklar och provar att fånga Languster (en sorts hummer). Det är spännande och lite läskigt att nattsnorkla. Det finns trots allt hajar här. Med ficklamporna lyser vi under klippblock för att hitta Langustern. Vi ser ovanligt många men det är svårt att fånga dem. Jonas lyckas andra kvällen. Jaktinstinkten rinner genom ådrorna och känslan är härlig när man lyckas.

Pinnacles och hajdyk på Saba

Sicksackar mellan olika squalls under en lång dag från Barbuda till St Barthelemy. St Bart är en gammal svenskkoloni som det "franskflörtande" Sverige fick av Frankrikes kung i slutet av 1700 talet, men dumt nog gav tillbaka till Frankrike ca 100 år senaret. Gatunamnen är fortfarande svenska t ex Kungsgatan och huvudstaden Gustavi är döpt efter Sveriges kung Gustav. Gustavia har otaliga märkesbutiker för societeten som gärna samlas och frotterar här. Många stora lyxbåtar ligger i hamnen. Nefertiti ser pytteliten ut bredvid 100 fots motorbåten bredvid oss. Vi spenderar en regnig natt här innan vi far vidare till en annan höjdpunkt på resan, Saba.

Ön Saba är känd som ett av de bästa dykställena i världen. Ön är en hög rund vulkanklippa. Tidigare vulkanutbrott har skapat "pinnacles" i vattnet runt ön. "Pinnacles" är som höghus under vattnet av stelnad magma täckt av koraller. De reser sig rätt upp hundra meter under ytan. Vi gör flera 35 meters dyk på dessa pinnacles. Helt otrolig känsla att se dem resa sig i vattnet och det kryllar av ovanligt stora fiskar just kring dessa pinnacles. Bl a ser vi 3 karibiska revhajar cirkla runt strax under oss! Det är inte första gången vi ser hajar, bl a har Jonas dykt mycket med hajar i Australien och Angelica har dykt med vithaj i Sydafrika, men varje gång är det en fantastisk upplevelse och adrenalinet strömmar till. Sikten är mycket god, så god att vi vid ett tillfälle ser botten långt där nere.

Vid ett grundare dyk får vi se något som få dykare har sett, en liten liten gullig sjöhäst! Den är inte längre än en tumme och sitter med svansen virad kring en "gorgonian" korall. Vi ligger i sanden bredvid och tittar på den i flera minuter, medan den nafsar i vattnet efter mat. Vilken fantastisk varelse!

På Saba matar vi Bar Jacks (en fisksort som även den var ovanligt stor här) med frukostbröd på morgonen. Plötsligt kommer en rekordlång gammal Barracuda på 1,5 meter, fram underifrån båten och smakar halvt ointresserad på brödet. Bar Jacks har respekt för den gammla fisken och låter honom ta för sig först. Vi döper barracudan till "Papa Barracuda" och han bosätter sig under vår båt flera dagar! Vågar knappt simma runt båten, för att inte bli nafsad i tårna av den bjässen med sina stora tänder.

Tiden här i Karibien börjar rinna ut. Den 28 april seglar vi norrut till sista anhalten i Karibien, nämligen St Martin. Känns vemodigt. Vi har dragit oss in i det längsta för att åka hit, för det blir så verkligt att vi ska börja åka hem när vi kommer till St Martin. Det blir ändå en mycket kul tid som tur är. Mer om det i nästa loggbok.

Se bildgalleri nr 18.