16 februari 2005

Tobago

Färden från Grenada till Tobago som ligger längre söderut i Västinidien blir inte så kul. Vi går på natten den 9 januari för motor mot vind, vågor och har 1,5 knops motström. Det går inte fort framåt. Efter 14 timmar är vi framme vid byn Charlotteville på norra delen av Tobago. Här kan vi klarera in och får vara med om värsta byråkratin hittills. I varje nytt land måste man klarera in och ut ur. Det innebär att gå till tullen och immigrationsmyndigheten och fylla i blanketter. Allt från 1 blankett till 16 blanketter av samma typ. 16 blanketter är rekordet som vi tog på Tobago. Västinidien består av många olika länder, ofta är varje ö ett "nytt"land. Alltså blir det ett oändligt mycket pappersifyllande.

Så fort vi klarerat in fortsätter vi till den mysiga viken Anse Bateau på östra sidan av Tobago, Atlantsidan. Fantastiskt djurliv omger oss. Papegojorna kraxar i träden, pelikanerna fångar fisk i sina krävor, grodor kväker på kvällen och flourecerande skalbaggar lyser i natten. Palmfaktorn är ganska hög. (Palmfaktorn är ett mycket viktigt begrepp enligt Angelica. Ju högre palmfaktor, desto lyckligare Angelica). Här träffar vi äntligen vännerna på Amarillo som vi inte seglat med sedan Frankrike i somras. Det blir ett kärt återseende med tillhörande middag och utgång. I samma vik ligger redan svenska Mare som vi träffat förrut, samt svenska Marinara och norska Fryd. Norska Havild som vi seglat med från Grenada och tyska Chow som vi träffat förrut kommer också efter någon dag. Tillsammans med alla dessa båtar gör vi en dykutfärd till ön Little Tobago där världens näst största "Braincorall" finns. En dykare ser liten ut i jämförelse med korallen som är ca 5 meter bred gissar vi. Dykfirman är inte den bästa och det regnar, men det är kul att dyka med ett helt gäng som man känner.

Vi seglar över till västra sidan av Tobago där vi ligger vid udden Pigeon Point bakom det kända korallrevet Bucco Reef. Den långa vackra stranden är kantad med tusentals palmer. Jag överdriver inte. Definitivt högst palmfaktor någonsin! I like! Hoppar genast i vattnet, badar och snorklar trots att vädret inte är det bästa. Ända sedan Grenada, i drygt en veckas tid har det för ovanlighetens skull regnat dagligen och varit ganska molnigt, men det är ca 30 grader varmt i alla fall och 27 grader i vattnet. När vi lämnar Tobago för att segla till nästa ö Trinidad känns det bra att vi ska återvända hit för att få uppleva Tobago i bättre väder. Sista kvällen innan vi seglar vidare träffar vi danska Athene igen, som vi seglade med över till Madeira från Portugal.

Karneval på Trinidad

Vi får en skön slörsegling den 17 januari från Tobago till Trinidad, den sydligaste ön i Västindien och vändpunkten för denna resa. När vi lämnar Trinidad är vi på väg hemåt kan man säga. Men innan dess ska vi tillbringa fyra veckor som ofrivilligt blir över fem veckor (läs nedan) på Trinidad. Trinidad blir snabbt ett favorittillhåll med sina vänliga hjälpsamma glada människor av alla möjliga ursprung, otroligt billigt, härliga luftkonditionerade shoppingsmalls, biografer, restauranger, stora utomhusklubbar med livemusik och massor med båtservice. Trinidad erbjuder även härliga palmkantade stränder på norra sidan och har gröna skogsbeklädda berg med massor med fågelliv bl a söta små kollibrier i alla färger och flera "swamps" (träsk) där man kan åka båt i mangroveträsk, se knallröda stora Ibis fåglar, vandra i djungeln för att se söta Vrålapor och Capuchineapor. Vi gör många utflykter på ön för att se och uppleva allt detta. Speciellt med våra kompisar Maria och Daniel som är på besök i slutet av januari, samt tillsammans med barndomskompisen Therese och Tommy som hälsar på i början av februari.

De flesta båtar som vi umgås med här på Trinidad har vi träffat förrut. Det är svenska Amarillo, svenska Night, svenska Mare, norska Havild, norska Ariel, norska Vildfogel. Vi träffar även andra båtar som vi inte stött på tidigare. Konstaterar att det finns oändligt många skandinaviska båtar här, och ännu fler från andra länder. Går inte att hålla reda på alla.

Den 7-8 februari är det Karneval här på Trinidad och veckorna innan pågår förberedelser, övningar och tävlingar inför de två stora karnevalsdagarna. Karneval på Trinidad är det varje år någon gång i februari. Missa inte det om ni har vägarna förbi! Olika steelband som spelar musik på plåttunnor övar för fullt. Dräkter sys och provas ut av karnevalsdeltagarna. Vi går på "Queens Semi Final and Junior Kings Final", som är en tävling för drottningar och barnkungar. Även kungar och barndrottningar tävlar, men dem ser vi inte. Karnevalens drottningar har flera meter stora dräkter i alla dess färger som förs fram på hjul. Barnkungarna är sötast och bär oftast sina stora fantasifulla dräkter själva trots att vissa inte är mer än fem år gamla. Förrutom steelbandmusik spelas mycket soca. Det finns ca 5 socakarnevalslåtar som spelas om och om igen precis överallt. Låtarna är bra och medryckande, man kan inte låta bli att vicka på rumpan i takt till den snabba rytmen. Apropå vicka på rumpan är alla som bor här fantastiskt bra rumpvickare. Rumpvickningen är som en speciell dans. Ett annorlunda inslag är att man vickar gärna rumpan mot någon annan i en dans som ser väldigt sexuell ut, men det är egentligen bara en del i dansen.

På morgonen den 7 februari är det karnevalsinvigning med något som kallas "Jouvert". På Jouvert går man upp kl 04.00 på morgonen, klär sig i slitna shorts och t-skirt som dränks i olika färger som man kletar på varandra. Man dricker RomPunch och dansar på gatorna till Soca låtarna som spelas på lastbilar med stora högljudda högtalare. Det är en färggrann rolig gatufest i gryningen. Påminner om när Angelica var i Thailand där man i tre dagar i april varje år sprutar vatten, helst med is, på varandra och kletar ner varandra med babypulver i olika färger.

Den 8 februari går det stora karnevalståget genom stan. Det oändliga karnevalståget med tiotusentals killar, tjejer, tanter och gubbar i vackra färgsprakande dräkter dansar genom stan från tidig morgon till sen kväll. Alla åldrar är med och vågar visa upp sina kroppar i dessa lättklädda dräkter. Det är mycket vackert och stämningen går inte att beskriva. Vi tittar på, men att titta på innebär inte att stå still. Socalåtarna drar med en i rumpvickarrytmer och vi går runt på området och längs karnevalståget för att ta in alla intryck. Vi har sett fram emot karnevalen länge och det är härligt att äntligen få uppleva den.

Båtfix och problem

Förrutom utflykter, shopping och karneval ägnar vi oss åt båtfix på Trinidad. För oss båtfolk finns det 10 marinor på rad i området Chaguaramas. Det finns gott om båtaffärer och all båtservice du önskar. Vi vill att någon ska skrapa botten ner till gelcoaten, måla tre lager epoxiprimer och två lager bottenfärg, samt vaxa och polera sidorna. Att lägga ny epoxiprimer är ett jobb som man behöver göra ca vart 10:e år, för att skydda båten mot fukt. Det är ett drygt och smutsigt arbete. Känns skönt att slippa göra det själva. Vi får ett mycket bra pris både på själva jobbet och färgen av en av alla "Contracters" på marinan Power Boats, som vi fått rekommenderad. En Contracter är en konsult som är anlitad av vår marina Power Boats för att arbetsleda och utföra jobben som beställs, tillsammans med några av hans anställda. Vi hade knappt fått färgen i Sverige, för det pris vi får för hela jobbet!

Tre personer skrapar botten för hand med skrapor i tre dagar. Därefter slipas botten ner till gelcoaten med en vadderad slipmaskin i nästan 2 dagar. Första varvet slipas med ett grövre sandpapper och andra varvet med ett fint sandpapper. Efter tvätt blir det målning av epoxiprimer i två lager, som torkar över natten. Botten slipas med ett sandpapper och får sista epoxilagret samt två bottenfärgslager. Båten ligger på land totalt 11 dagar under karnevalen, innan hon sätts ner i sitt rätta element igen. En dag ägnas åt att vaxa och polera. Contractern gör ett mycket bra jobb, får även fason på vår saltskadade blå rand i skrovet, men drar över tiden ett par dagar. Förseningen beror bl a på att han hamnar i finkan efter ett bråk med en kille som försökte sno hans plånbok på en fest... Vi är inte helt förvånade att de blev sena, det är trots allt karneval och tidsschemat var pressat från början. Dock är det trist för Therese och Tommy att vara ännu en dag på land.

Vi gör ungefär samma saker som när vi vårrustar båten, fast mycket mer. Många saker behöver fixas efter sista månadernas slitage. Laga spinnakerbomsfästet och spinnakerbommen som fått sig en törn i Atlantöverseglingen, fylla gasflaskan, lacka en tidningshylla och hushållspappersrullehållare, limma öppningsbara vindrutan, tvätta, vaxa och polera överbyggnaden, söka fel på kylskåpet och beställa ny säkring till den, installera nya batterier inklusive startbatteri, måla markeringar för olika längder på en ny längre ankarkättning som vi köper, försöka beställa ny del till spisen som fortfarande har en icke fungerande platta (gick ej) osv.

Några mindre roliga och oförutsedda saker sker också. En dag när vi ligger på svaj utanför Chaguaramas startar inte motorn. Den är helt död. Vi spekulerar och kommer på olika teorier. Innan vi kontaktar en Volvo Penta mekaniker, tar vi över Amarillos startbatteri för att vara säkra på att det inte är fel på vårt startbatteri. Vi tror inte att det är felet pga att spänningen är ganska hög i startbatteriet, men när vi kopplar in Amarillos batteri går motorn igång direkt. Tur att vi kollade! Köper ett nytt startbatteri och så är det problemet löst! Vi pustar ut och är lyckliga igen.

När vi glada i hågen just har kommit i vattnet efter vår vistelse på land, går det plötsligt inte längre att köra båten framåt med motorn. Bakåt går bra, men när vi lägger i framväxeln går motorn på tomgång. Vi håller precis på att lägga till i en vik som heter Scotland Bay på Trinidad, för att Therese och Tommy äntligen ska få bada och snorkla. Vi ankrar på stört och stänger av motorn, när vi märker problemet. Jonas kryper än en gång in till motorn och kollar läget. Vi provar olika saker för att se vad som är felet. Något med växellådan är galet. Tankarna far iväg på vad vi gör nu, hur lång tid kommer detta ta, hur hemskt dyrt kan det bli? Vi som snart ska åka vidare till Tobago med Therese. Det ser mörkt ut. Grillar på båten på kvällen och har riktigt trevligt trots de oroande tankarna.

Dagen efter får vi till slut i framväxeln så att vi kan köra in till marinan igen, men något är definitivt fel. Trots att det är lördag får vi genast kontakt med en Volvo Penta reparatör som kommer ner till båten 15 minuter senare. Det hade aldrig hänt i Sverige, där väntetiden för att få ett jobb utfört är låååång. Reparatören är en äldre farbror med 35 års erfarenhet som genast börjar skruva på växellådan. Vi märker direkt att vi har att göra med ett proffs. Hans teori som visar sig stämma är att ett par delar i växellådan har skurit pga för lite olja. Vi som kollar oljan ofta blir förvånade och ledsna. Blir bogserade av en liten motorbåt från dieselbryggan till vår nya plats i marinan. På måndagen får vi veta att delarna inte finns i lager utan måste beställas. På tisdagen monteras växellådan ut och på onsdag beställs delarna. Eftersom vi blir kvar här på Trinidad ett tag till ofrivilligt, bestämmer sig Therese för att åka till Tobago och bo på hotell för att kunna snorkla och dyka sista 4 dagarna. Känns tråkigt, men fullt förståligt. Långseglarlivet är inte helt enkelt, saker pajar i rasande fart och det tar sin tid att laga. Är dock glada att vi inte hunnit till Tobago för det är mycket enklare att fixa saker här på Trinidad i civilisationen. I väntan på de nya delarna till växellådan bygger vi nya teakbord vid sidorna under glasrutan i sittbrunnen, och hämtar efterlängtade lillasyster Alexandra på flygplatsen för två veckors sportlov.

Se bildgalleri nr 15.