7 januari 2005

Framme i Västindien

Vi kom fram till Västindien, St Lucia, den 11 december kl 07.00 efter 19 dagar och 20 timmar till sjöss. Vår snittfart var 5,9 knop och vi hade 37 motortimmar. Henriks flickvän Carina kom på kvällen och tillsammans öppnade vi en flaska champagne och skålade för vår överfärd och tackade vår toppenbra besättning. Senare tog vi en taxibuss till kvällens fest med liveband, mattält och massor med både ARC-folk och lokalbefolkning. Kul att arrangemangen inte bara är för oss i ARC. ARC aktiviteterna som består av både dag- och kvällsarrangemang pågår drygt en vecka till och avslutas med prisutdelning och avslutningsfest. Det är många båtar kvar där ute och förhoppningsvis hinner alla fram innan avslutningen. Några av de vi känner har kommit i mål, men de flesta är fortfarande ute på havet. De kommer i mål en efter en de närmaste dagarna och festerna blir roligare och roligare ju fler som kommit i mål. Den roligaste festen var när marinans VD bjöd in alla på cocktailparty i hans villa. När alla vi känner anlänt lämnar Angelica, Jonas, Henrik och Carina Rodney Bay Marina för några dagar. Vi säger hej då till Immo som mönstrar av och åker hem till Helsingfors.

Vi seglar till en vik på St Lucia som heter Marigot Bay, som är en de vackraste och mest fotovänliga vikarna i Västindien. Det är grönt och lummigt på de höga bergsväggarna som omger viken. En vacker sandremsa kantad av palmer delar av viken i två delar. Här i Västindien ligger vi mestadels på svaj i skyddade vikar, med upp till 50 meter kätting ute. Fördelarna är att det är gratis, man kan bada när som helst och det fläktar hela tiden. Det kommer en massa Boat Boys i olika farkoster, allt från små träbåtar till surfingbräda, fram till vår båt och vill sälja nybakat bröd, frukt, smycken, konstverk, frågar om vi vill ha taxi eller åka på en utflykt etc. Perfekt service för båtfolket och bra tillfälle att prata en stund med dem. Deras modersmål är engelska så det underlättar kommunikationen. Just i Marigot Bay fick vi besök av inte mindre än 15 Boat Boys på en dag, men det är ganska ovanligt. En dag seglade vi till en annan vik, som kallas Anse Cochon där vi snorklade på ett korallrev med massor med fiskar. För första gången såg vi "sponges" i form av stora undervattensvaser.

Väl tillbaka i Rodney Bay Marina gick vi på "ARC Prize Giving Party". Vi fick hela 3 priser och är mycket stolta och glada. Första priset var för att vi kom 3:a i vår klass, andra priset var för att vi kom först av alla Hallberg-Rassy båtar på omräknad tid, och tredje priset var för vår upptrålade flygfisk i spinnakern. Dagen efter flög Carina och Henrik hem till svedala. Vi och Glad seglar söderut till Marigot Bay och sedan vidare till ön St Vincent med viken Wallilabou Bay, som är känt för att filmen "Pirates of the Caribbean" spelades in här. Vissa av kulisserna finns kvar! Angelica och Jonas var här innan de spelade in filmen så det var kul att se skillnaden. Bakom kulisserna finns fortfarande de ursprungliga husen och restaurangen. Sedan fortsatte vi till ön Bequie där vi firar jul i Admirality Bay.

Julafton börjar med Julbrunch ombord på Night. Vi är 9 personer från Nefertiti, Glad och Night som fyller Nights sittbrunn till bristningsgränsen. Vi har alla med oss olika typiska julrätter, allt från sill och snaps till janssons och karibiska frukter. Vår lilla plastgran får en massa paket under sig och tomten Maria hälsar på. Sjunger massor med julsånger och snapsvisor och Erik tar fram gitarren och improviserar en låt om tillfället. Julstämningen infinner sig till slut. Det är svårt att föreställa sig att det är jul när det är 29 grader och turkost vatten runt vår båt i Karibien. På eftermiddagen bjuder norska Marianne på glögg för alla skandinaver i hennes trädgård. På kvällen är det grillning på stranden med 100 personer.

På Juldagen är vi bjudna på fika på en båt som heter Swedish Lion och får massa tips om bl a Trinidad och vi får titta på denna Hallberg Rassy 45:a. Den är urfin och man kan inte låta bli att bli sugen på en sådan. De känner Jonas föräldrar, som vi efter fikat, ska segla och hämta på franska ön Martinique. Har motvind i stort sett hela vägen så det blir mycket motorkörning. Kommer fram till Martinique och marinan Le Marin morgonen därpå. Även Glad har seglat upp för att hämta några vänner. Passar på att äta god fransk mat på en restaurang och bunkrar mycket mat och dryck. Det är billigare än övriga Västindien här och utbudet är större.

Vi seglar för bara genua tillsammans med Jonas föräldrar till St Lucia/Marigot Bay och till Bequie för att fira nyår. På vägen ner ringer Angelicas mamma och vi får veta om Tsunamikatastrofen i Asien. Känns overkligt och fruktansvärt. Den skedde på söndagen och när vi får veta det är det tisdag. Tänk vad isolerad man är här. Som gammal reseledare/platschef i Thailand går en extra tanke till alla reseledare som kanske mist både kollegor, vänner och gäster, samtidigt som ett enormt arbete ligger framför dem för att hjälpa och stötta alla gäster.

På Bequie firas nyår med grillning på stranden precis som på jul, men denna gång grillar vi lobster (languster). Först kokar vi ihjäl dem (10 min), delar dem i halvor med massa vitlökssmör och grillar dem på en kolgrill. Serveras med nybakade baguetter, sallad och vitt vin. Smaskens. Kl 19.00 på kvällen går tankarna till alla där hemma som just då firar nyår. Framåt vårt eget tolvslag tar vi jollen till en segelbåt där vi skålar för det nya året. En och annan nödraket skjuts upp runt oss i viken (inte helt smart tycker vi).

Jonas föräldrar har en vecka kvar innan de ska flyga från Grenada till Martinique och hem. Seglar för bara genua till Tobago Cays, som är några miniöar skyddade av ett korallrev och som har ljust turkost vatten och palmfaktorn är hög. Allt man har drömt om och önskar sig. Där gör Jonas och Angelica sitt första dyk med nya dykutrustningen som de köpte på Gran Canaria. Jonas pappa väntar i jollen och håller koll på vår lilla fender som vi släpar med oss i en lång lina i dyket. Det är inte så strömt som vi trodde och korallrevet är fint och vi ser en hel del fiskar. Det är första gången vi dyker helt själva utan en dykfirma, känns speciellt och pirrigt. Även kändisarna froterar sig på Tobago Cays och när vi höll på att förbereda vårat dyk så kom skådisen Bruce Willies körande, lite för snabbt, lite för nära i en motorbåt. Bruce tycker nog att han är lika tuff som i Die Hard filmerna!?

Vi hinner med öarna Union Island och Carriacou innan vi är framme på Grenada. Grenada drabbades hårdast av alla öar av orkanen Ivan i höstas. Fortfarande har många hus blå pressenningar på taken eller är endast ruiner och vi ser många båtar utan master eller som ligger uppdrivna på land fortfarande. Vädret har slagit om från ständigt solsken till regn i flera dagar. Mycket ovanligt för denna period på året. Vi passar på att skriva loggböcker och göra bildgallerier till vår hemsida, städa, tvätta, tejpa genuan som börjat spricka i sömmarna och njuta av att bara vara vi två igen efter nästan två månader med gäster ombord. Umgås även med norska Havild som går samma rutt som vi just nu.

Vi har just fått veta att Amarillo som vi seglade med ner till Frankrike i somras kommit fram till Tobago. De seglade över Atlanten via Cap Verde och Barbados som är en ganska vanlig rutt om man inte är med i ARC. Vi bestämmer oss för att segla till Tobago och träffa dem, så fort vädret tillåter. Ska bli jättekul.

Se bildgalleri nr 13 och 14.