3 augusti 2004

Hagelåska i Engelska kanalen

Lämnar Holland den 16 juli för att gå till Zeebrugge i Belgien, den enda hamnen vi besöker i detta land. En kort distans på endast 15 NM, men varje bit på vägen känns bra efter att ha varit inblåsta några dagar. Här får vi besök av kompisen Niklas som jobbar i Bryssel. Han har med sig en hel uppsättning olika Belgiska öl, så det blir ölprovning ombord på Amarillo. Belgiska öl är mörka och rätt söta, med lite jästsmak kvar. Mycket speciella, men goda.

Dagen efter när vi lämnar Belgien är det strålande sol för ovanlighetens skull. Det blir en av de härligaste dagarna hittills...och den sämsta dagen visar det sig. Efter underbar bikinisegling ser vi att det mörknar borta vid horisonten föröver. Vi ser på radarn att det är ett åskoväder. Förbereder oss genom att ta in lösa grejer i båten, sätta på regnställ och lägger ut åskledarna för femtielfte gången (har varit med om många åskväder denna sommar). Men detta blir värre än någonsin. På några få sekunder ökar vinden från 4 till 22 meter per sekund, dvs till halv storm. Ser båtar med segelställen uppe som lägger sig ner när den starka plötsliga vinden anfaller och panikartat försöker de ta ner seglen. Vi lutar också till ordentligt trots att vi inte har några segel uppe. Det tjuter i riggen och vi bestämmer oss tillsammans med Amarillo att gå in mot Dunkerque istället för att fortsätta till Calais. Men vi hinner inte så långt innan det verkliga ovädret är över oss.

Regnet börjar med full kraft, sedan händer allt så fort. Ösregnet övergår i upp till enkronor stora hagel som fullständigt bombarderar oss i huvudet och piskar oss i ansiktet. Haglet och dimman gör att sikten försvinner och vi kan knappt ens se fören på båten. Känns som man är i en bur av oväder tätt inpå en. Blixtrar och dunder är precis ovanför oss och vi blir riktigt rädda att åskan ska slå ner. Amarillo har tidigare varit med om ett åsknedslag och efter att ha hört deras historia känns det verkligare än någonsin att man kan faktiskt råka ut för det och nu är vi mitt i ett sådant oväder. Angelica försöker styra, men alla instrument har slagits ut och visar antingen ingenting eller felaktiga värden. Vi är ur kurs. Vi saktar ner och cirklar antagligen mest i cirklar. Pappa Lennart håller utkik så gott han kan så vi inte ska krocka med andra båtar eller bojar och Jonas är nere vid navigationsbordet och försöker guida oss åt rätt håll och se andra båtar på radarn, men även där slås instrumenten ut. Det nästan lodrätta haglet forsar in i båten, med hagelkorn ända in i förpiken, men Jonas har sinnesnärvaro tillräckligt för att få upp stormluckan. Angelica ser till sin förfäran en blixt som slår ner bara några meter snett framför båten och tänker att nu när som helst slår den ner på oss. Har aldrig varit så rädd någonsin. Det känns som lång tid men antagligen varar det inte mer än några minuter, sen är allt plötsligt över. Åskan har dragit akter om oss, sikten kommer tillbaka, vi ser en boj som vi kan ta sikte på och styr skärrade och blöta in mot Dunkerque och tryggheten.

Färden fortsätter dagen efter mot Calais. Denna dag lovar bra väder och vind men det slår om och blir något helt annat när vi har ca 15 NM kvar. Vinden är emot oss och ökar stadigt till 15-17 meter per sekund (kuling) samtidigt som vågorna byggs upp mer och mer. Vi börjar motorkryssa oss fram mellan de största vågorna på ca 3 meter och rorsman blir ständigt översköljd. Vi lyckas ändå ta oss in i det hårt trafikerade Calais och det känns bra att båten trots allt klarar att gå rakt mot kuling och hög sjö utan större problem, även om det är extremt obekvämt, blött och går långsamt framåt. Hade vi gått med detta (vind och vågor akterifrån) hade det inte varit några problem, men mot är kämpigt. I Calais har vi underbara dagar då vi insuper den franska atmosfären, äter Moule Mariener, färska räkor och havskräftor, franska smaskiga ostar och badar och solar på en underbar finkornig sandstrand. Känns som att nu börjar äntligen sommaren! Högtrycken har kommit för att stanna verkar det som. Avverkar några fler vackra franska hamnar och njuter av livet varje sekund! Vissa dagar kan vi till och med segla för numera är det ibland medvind. Vi försöker passa in tidvatten och strömmar för att få så mycket med oss som möjligt. Det är jättehärligt att susa fram i runt 9 knop när man har medström! Många hamnar här nere kommer man bara in i när det är högvatten. De har som ett trappsteg ("sill") som man bara kan åka över när när det är högvatten. Man ligger på flytbryggor som åker upp och ner i tidvattnet som kan vara upp till 10 meter. Hamnarna är stora, välordnade och ligger ofta mitt i de vackra franska städerna.

Lämnar Frankrike ett kort tag för att segla till engelska kanalön Guernsey. Det är en ganska speciell ö, nämligen engelsmännens "Kos" med mycket party, turister och vackra vyer att cykla runt och upptäcka. Vi passar på att köpa en ny GPS kartplotter på denna skattefria ö, eftersom våran lägger av så fort det blir varmt och glappar ibland. GPS är en av de viktigaste prylarna på båten så vi vill gärna ha en som man kan lita på. Snart är det dags för Biscaya!