28 Juli 2004

Nefertiti på kurort

Söndagen den 20 juni lämnar vi äntligen Sveriges kust för att segla söderut till förhoppningsvis varmare breddgrader! Vi lämnar även vår kompisbåt S/Y Night som ska gå via Skottland. Färden går i stora kliv från Ystad till hamnen Holtenau vid inloppet till Kielkanalen (Tyskland), med mellanlandning i Mön i Danmark och ön Fehmarn i Tyskland. Utanför Fehmarn störtdyker 5 stridsflygplan mot oss från olika håll. De har tagit sikte på oss, den enda pricken på ett stort blått hav och övar sig antagligen i attackflygning. Eftersom det inte är krig på riktigt känns det jättespännanade och lite läskigt när de kommer så nära. Jonas ser till och med ansiktet på en av piloterna när de susar förbi på några meters avstånd. Privat flyguppvisning!

I Holtenau/Kiel möter vi Klas och Helena på S/Y Amarillo igen. Jonas föräldrar anländer också efter att som de vana långseglare de är streckseglat från Göteborg i sin röda vackra Najad 371, S/Y Willrose. Kommer vi också bli så? Fullständigt omvärdera avstånd och bara bränna på? I så fall kan vi komma riktigt långt på kommande semesterseglingar om vi vill. Vi firar med Champagne för det är etappmål 1 som vi nu har avklarat efter några motiga veckor! Glada och upprymda känner vi att nu börjar långseglingen och långseglarlivet på "riktigt". Vi har lämnat Sverige och kända vatten (i alla fall för Angelica, Jonas har seglat här förut som liten). Det är underbart.

Kielkanalen blir en regnig historia, med midsommarfirande och EM-fotbollsmatcher med Klas och Helena. Vi har sill, nubbe och sjunger massor med snapsvisor som sig bör. Som midsommarstång använder vi vår lilla julgran i plast som vi knyter ihop med rep till ett kors och fäster två prylar som man skyddar seglen mot vanten med. De får utgöra kransarna (se bildgalleri).

Väl ute ur Kielkanalen blir det ett stopp på skattefria zonen Helgoland i Nordsjön. Med höga rödskimrande bergväggar är detta ett paradis för ruvande och stinkande fåglar. Lika populärt bland fåglar som bland människor, för båt efter båt dumpar av mängder med pensionärer och par som vill shoppa och promenera runt den speciella ön. Vi lyckas hålla någorlunda i plånboken och nöjer oss med att tanka billig diesel. Diesel går det åt mycket för vi har alltjämt motvind eller för lite vind. Sydvästen är konstant i alla lågtryck som sveper över oss. Det är betydligt mer motorgång än segling till vårt stora förtret. Förstår varför det är så viktigt med en kraftig motor när man långseglar. Det är långa distanser som ska avverkas för att hinna över Biscaya innan augusti, därefter kan vi ta det lugnare. Då hinner man inte kryssa i 4 knop, dessutom är det svårt att kryssa i stora vågor som stoppar upp båten hela tiden. Det blir ett steg fram och tre tillbaks.

Färden från Helgoland är något vi inte kommer glömma i första taget. Får äntligen en bra väderleksrapport och ger oss av. Seglar bra till att börja med, sedan får vi dikt bidevind och det blir en väldigt stampig färd. Sista biten blir en blöt, salt och hoppig motorkryss och motström. Det är för svårt att ta sig fram överhuvud taget, så vi vill gå in i Langeoog istället för Nordeneye. Hittar inte inseglingen, varken C-map eller våra gamla sjökort stämmer. Ser bränningar och vitt skum yra överallt in mot land, då det är väldigt grunt med sandbankar som hela tiden flyttar på sig. Vi skumpar vidar och till slut hittar vi leden där en fiskebåt och en annan seglebåt går in. Phu! Vi följer efter och lägger till utpumpade i en liten liten hamn, med knappt 10-talet kölbåtar och somnar som stockar.

Angelica vaknar på natten vid 4-tiden och går på toa. Försöker pumpa toan, men det går knappt och en svart sörja kommer in. Den är väl trasig, tänker hon. Jonas vaknar och Angelica berättar att toan är trasig, svart sörja kommer in. Jonas ser fundersam ut en lång stund och säger: "Vi står på botten". Panik, vad då?! Kikar ut och ser två decimeter av Amarillos bottenfärg ovanför ytan. Tittar åt andra hållet och ser sjöbotten, vi står i lera, allt vatten har sjunkigt undran. Nefertiti är visst på kurort och får sig ett riktigt lerbad! När vi går av båten ser vi till och med bogpropellern över lerytan. Är oroliga för vad detta kan få för konsekvenser men allt verkar ha gått bra. Det man märker nästa dag är att vi pumpar mängder med svart lersörja i saltvattenpumpen i pentryt och toan, samt att när vi startar motorn är kylvattnet kolsvart en stund. Slutet gott allting gott, men hit går vi inte igen.