18 Juni 2004

På väg!

Det var på håret att vi kom iväg efter motortrubbel sista veckan. Motorn skakade ovanligt mycket så vi fick Volvopentafixarna Micab på Lidingö att genast ta upp henne och undersöka saken. Vi trodde att det var propelleraxeln som var sned, men det visade sig vara propelleraxellagret som var trasigt. Lagret är lättare att byta och Micab ställde upp och åtgärdade problemet fort, vilket innebar att vi hann i tid. Jippi! Det var mycket oroligt och nervöst sista veckan. Vi fick båten klar i sista stund kl 16.00 på fredag, så att vi kunde segla hem till hemmahamnen för att på lördag ha avseglarfest och söndag (6 juni) avsegling. Tur att vi hade kommit så långt i övriga packningen av båten och fixandet, annars hade vi aldrig hunnit. Våra föräldrar hjälpte till med all mat till avseglarfesten så vi kunde koncentrera oss på det sista inför avseglingen.

Avseglarfesten blev jättelyckad, med fler människor än vi hade räknat med och bra väder. Vi höll till i hemmahamnen på bryggan där vi låg längs med båten. Grillning och mingel med familj, vänner och kollegor till sena kvällen, då de tappraste samlats i sittbrunnen för avslutande party.

Söndag den 6 juni var den stora dagen för avsegling som vi har väntat på så länge. Typ 7 år! Det blev en känslosvallande dag minst sagt. När klockan närmade sig 15.00 stuvade vi undan det sista, lade loss några tampar, gick ner på bryggan och började säga adjö för en tid. Efter några kramar kom plötsligt alla känslorna över mig (Angelica) som en stor våg. Glädje, oro, sorg, lycka om vartannat. Ett helt år tills jag får se många av familjen och vänner som stod på bryggan. Mycket kan hända på ett år av både bra och dåliga saker. Tårarna flödade. Vi klev ombord på båten och med dimmiga tårdrypande ögon avseglade vi äntligen! Blev mötta av vännerna Karin och Johan i deras segelbåt. Tänk vad mycket äldre deras barn 2 åriga Jesper och nyfödda Ia kommer vara när vi kommer hem. På dem kommer tiden att märkas allra mest. Vi vinkade och vinkade till alla på bryggan och i segelbåten tills vi inte såg dem längre. Lyckan slog över oss och vi insåg att VI ÄR PÅ VÄG ! ! !

Vaxholm blev första anhalten där vännerna Henke och Carina väntade och bjöd på middag. Var skönt att få vara en kväll till med vänner och dela glädjen med dem. Vi gjorde en lista över vad vi tror kommer att ha hänt om ett år med oss, vänner, familj och i världen. Ska bli kul att se hur mycket som stämmer.

Dagen efter körde vi för motor ner till Skurusundet där två andra långseglare förbereder sig för avfärd. Sara och Jonas på Najad 34:an S/Y Night. Vi fikade tillsammans innan vi seglade vidare söderut genom Stockholms skärgård. På kvällen mötte vi Klas och Helena på OE 32:an Amarillo som även de ska segla till Västindien. Upptäckte att vi hade glömt ett överseglingssjökort hemma, men Klas farbror skänkte oss det sjökortet. Det tackar vi för!

Nattseglingen ner till Jonas landställe på Strupö (i Tjust skärgård mellan Oskarshamn och Västervik) gick jättebra. Vi hade 4 timmars vakter med bl a byte kl 03.00 på natten. Vi mötte och blev anropade av ubåtsräddningsfaryget M/S Belos där Klas farbror jobbar. Inte var dag man blir anropad av ett sådant fartyg!

Första veckan utgjordes av regn, åska, motvind och mer regn. Vid två tillfällen gick inte storen ut ordentligt från vår rullmast så vi fick ta ner seglet. Har inte haft problem med det tidigare, typiskt att det blir så nu.

I Kalmar möttes de tre båtarna S/Y Nefertiti, S/Y Night och S/Y Amarillo för första gången, men antagligen inte den sista. Följdes åt några dagar ner längs kusten.

Nu är vi på ostkustens södra udde, i en fiskehamn som heter Sandhamn tillsammans med S/Y Night, och väntar på att vinden ska mojna något och vrida bort från Sydväst eftersom det är ditåt vi ska. Igår kväll fick vi ett överaskande besök av Jonas kollega Johan som jobbar i närheten för tillfället. Det har tagit lite längre tid än väntat att lämna Sverige eftersom det senaste dagarna har varit hård motvind och ganska mycket sjö (höga vågor). Hoppas komma iväg i kväll!