21 november 2004

Las Palmas och ARC 2004 startar

Den 31 oktober anländer vi till Las Palmas på Gran Canaria. Det känns mycket speciellt! Det är nämligen vårt tredje etappmål och ett av de största etappmålen på vägen Karibien tur och retur på drygt ett år. Tänk att vi har tagit oss ända hit från Sverige med vår Hallberg Rassy 36:a S/Y Nefertiti! Det är bara tre veckor kvar till den stora dagen för avfärd över Atlanten till S:t Lucia i Karibien som vi har väntat på så länge, 21 november 2004 kl 13.00. Vi är med i ARC "Atlantic Rally for Cruisers". Det är en kappsegling för "cruisers" som vi, men det finns även en "racing" klass för de riktigt snabba. I ARC får vi vara med om många roliga aktiviteter, fester, föreläsningar och gemenskap med andra båtar. Under färden över Atlanten har vi kontakt med andra båtar och får vår position uppdaterad på nätet hemma hela tiden så att vår familj och vänner kan se var vi är och hur det går för oss. Det är bra för oroliga föräldrar! Väl i S:t Lucia anordnar ARC ytterligare aktiviteter och party med alla nya vänner. Största anledningen till att vi är med i ARC är helt enkelt att ha kul. För oss är det verkligen varit värt varenda krona det kostade. Det är fantastiskt kul!

Första veckan ägnar vi oss åt underhåll av båten. Än så länge är det inte så många ARC båtar som har anlänt, men bryggorna fylls snart på. Vi tvättar, polerar, vaxar, städar, köper många olika smågrejer till båten, gör motorservice osv. Inför ARC har flera bra båtaffärer öppnat i hamnen. För en gångs skull under vägen ner kan man gå in i en affär och få hjälp med det mesta. Vi är trötta på att gå runt till otaliga dåligt sorterade båtaffärer och ändå inte få tag i det man behöver. Här är det inget problem. Trots allt båtfixande går mesta delen av tiden åt till att umgås vi vännerna på Night (svensk), Glad (norskflaggad med en norsk gutt och svensk tjej), Vildfågel (norsk), Anina (finsk), Splendor Solis (engelsk) och andra båtar som vi lär känna. Vi fikar, pratar och skojar i sittbrunnen i timmar, går på kinabuffé för 6 Euro om och om igen, kollar vad de andra håller på med för förberedelser, tar en öl eller flera, festar och har hur kul som helst. Till helgen har Playground (svensk) anlänt till Las Palmas, samt två båtbesättningar som vi känner sedan tidigare på Ariel (norsk) och My Lady of Down (norsk) som kommer och hälsar på med buss från en annan hamn på Gran Canaria.

Vi har lärt känna så många härliga människor på denna resa, både unga och gamla. Många kommer att bli vänner för livet. Det är det allra bästa med hela resan! Det är något oväntat att det är så många "unga" ute och segla i år. Vi är 30 år och många av de vi träffar är mellan 22 och 35 år. Det är imponerande och bra att så många satsar på detta och tar sig tid med en så här fantastisk resa redan som ung.

Andra veckan vi är i Las Palmas startar ARC med incheckning där vi får en hel väska fylld av information, broschyrer, kartor, kepsar, en flaska rom samt två flaskor groggvirke till rommen. Programmet för de kommande två veckorna är fullspäckat och vi kommer inte hinna vara med på allt, men vi väljer ut godbitarna som passar oss. Samma dag ARC börjar tar vi upp båten för att sätta fast propelleraxellagret som har åkt ur. Porpelleraxellagret bytte vi precis innan vi åkte, så det är lite märkligt. Andra kvällen är det välkomstfest med spanska tapas och dryck. Vi minglar med deltagarna i ARC och stiftar nya bekantskaper. En dag går vi på tre föreläsningar om proviantering, rigging och nödsitutationer. En annan dag går vi på två föreläsningar om väder och rutt över Atlanten, samt om färden tillbaka från Karibien till Europa. De flesta föreläsningar är riktigt bra och värdefulla. Kunskapsförrådet fylls på och vi känner oss än mer förberedda.

På ARC kontoret kan man skriva upp sig på listor om man t ex vill ha en riggcheck eller ha något ombord reparerat. Mycket smidigt och enkelt. Vi beställer en riggcheck där riggkillen upptäcker en viktig sprint som försvunnit utan att vi sett det. Vill inte ens tänka på vad som kunde ha hänt om han inte upptäckt det. Han spänner akterstaget men tycker annars att vår rigg är väl trimmad. Dessutom får vi en massa ytterligare tips kring riggen. Den största plattan på vår 3-lågiga gasspis fungerar inte som den ska. Genom att skriva upp sig på en lista kommer en reparatör förbi och undersöker saken. ARC kommer också ombord och kontrollerar vår säkerhetsutrustning. Vi får några mindre anmärkningar som vi fixar till och det är bra att kunna dryfta några frågeställningar med någon som kan säkerhet. Roland & Per från Hallberg Rassy varvet kommer ombord och kontrollerar motor, rigg och styrsystem. Vilken service!.

Varje kväll är det Happy Hour på någon bar nära marinan, ibland med ett par fria drinkar. Vi hinner inte gå varje kväll men det är trevligt ibland. En naturlig mötespunkt för alla.

Angelica anmäler sig till Match Racing, en av ARC aktiviteterna. Vi är tre tjejer och en kille som anmäler oss som ett lag. Totalt är det 6 lag och alla möter alla. Vi vinner första Match Racingen men sedan går det sämre. Det är min första kappsegling förutom Gullviverallyt hemma. Jag lär mig mycket och har jättekul. Funderar på att kappsegla mer när jag kommer hem. Killen som är med i vårt Match Racing lag heter Immo och vi bestämmer oss för att ta med honom på överseglingen som besättning, förutom en kompis hemifrån som heter Henrik. Vi blir alltså 4 personer på överseglingen över Atlanten.

Den officiella invigningen av ARC sker med en parad där en ARC deltagare från varje land bär landets flagga och de andra från landet följer med i paraden. Angelica bär Sveriges flagga. I början av paraden går spanska musikanter. Det blir en ståtlig parad med flagghissning och tal i slutet. Det bjuds på tapas och dryck. Därefter är det "dingie-race"! "Dingien" (jollen) smyckar vi med svenska och norska flaggan, ett klädstreck med blågula kläder och vårt namn "Super Scandinavians" i fören. Vi har svenska och norska tröjor, kepsar och hattar. Jollen fyller vi med vattenballonger, mjöl och tomater. När vi anländer till tävlingen är det redan full fart och vi blir genast genomblöta. Vi har jättekul och det hela är totalt galet. Tävlingen är kanske inte så mycket race utan mer vattenkrig. Vi hörde i alla fall inget startskott . På kvällen är det en halvt misslyckad Barbeque. Vi är trötta och maten som bjuds är inte den bästa denna gång.

Tredje veckan är det full aktivitet på bryggorna. Alla nya bekantskaper gör besöken i sittbrunnen mer och mer frekventa, vi börjar bli lite stressade men är fulla av förväntan. Bunkring av vatten och matvaror tar mycket tid och kraft, både att planera och att handla, skölja bort eventuella kackerlackor och andra smådjur från varorna och stuva, stuva och stuva. Vatten, dryck, konserver och torrvaror köper vi en vecka innan start. Färskvaror som frukt och grönt, kött osv handlar vi två dagar innan start. På en affär kan man vakumförpacka kött så att det håller några dagar extra. Alla affärer kör ner matvarorna till båten så man slipper släpa. Det hade inte gått annars. Frukten och grönsakerna hänger vi upp i nät i salongen. En bananklase hänger vi på radarstolpen och en serranoskinka (rökt och saltat grislår) hänger vi upp under vindsnurran. Vi hittar halvbakat bröd som håller nästan hela överfarten som vi kan värma i ugnen. Skönt att slippa baka hela tiden. Bilden visar Nefertitis besättning över Atlanten: Angelica, Jonas, Immo och Henrik.

En kväll är det "Pirates of the Caribbean Party" då vi alla klär ut oss i piratkläder. Vi gör ett svart öga var, knyter ett tygstycke runt midjan och huvudet på piratvis. Angelica får en papegoja, av Maria på Glad, som hon har på axeln. Otroligt vad alla är påhittiga och tjusiga. Våra vänner Maria och Carl Ludwig på Glad vinner priset "Best Couple"! Denna kväll blir den bästa. Stämningen är på topp. En annan kväll är det "Crew dinner" då vi äter god buffé och några dansar till en trubadurs låtar.

Två kvällar innan start är det avslutningsmingel på en bar, med efterföljande spanskt pop liveband och vi känner igen ett par låtar som vi hört förut. Som avslutning beskådar vi ett fyrverkeri. Vid det här laget är vi trötta efter att sista tiden ha jobbat hela dagarna med förberedelser. Vi långseglare är normalt avslappnade och gör inte mer än ett par saker om dagen, så vi blir helt slut av att ha fullspäckat schema. Det är snart dags för avfärd och när vi tittar på fyrverkeriet släpper stressen och vi börjar förstå att det är dags snart. Vi har kommit ända hit och ska snart fortsätta över Atlanten. Det känns mycket speciellt och pirrigt.

På avresedagen fixar vi det allra sista, önskar god tur till de andra båtarna och plötsligt har klockan slagit 12 och vi kastar loss. Cirklar runt vid startfältet där först "racing" klassen startar kl 12.40 och därefter är det vår tur kl 13.00. Känns overkligt när startskottet går. Nu är det dags!

Se bildgalleri nr 11.