20 september 2004

Masterna slår ihop med ett brak

I slutet av augusti lämnar vi Povóa de Varsim utanför Porto i Portugal för en fantastisk slörsegling i 115 distans, med en perfekt nordvästlig vind, i ett dygn och med delfinbesök. Målet var ön Islas Berlenge. När vi närmar oss Islas Berlenge kommer en stor vit polismotorbåt upp jämsides med oss och anropar oss på VHF:en. Gulp, vad är nu detta undrar vi. Vi blir ombedda att uppge namn, registreringsnummer, senaste hamnen, nästa hamn vi ska till osv. De tackar för sig och åker vidare till Night som vi samseglar med. Ställer samma frågor till dem. Vi antar att de genom att prata med och ta uppgifter på båtarna kan avslöja och ha koll på knarkimport och knarkhandel som vi har hört och läst förekommer här i krokarna. Senare när vi är i Lissabon blir vi erbjuden knark flera gånger om dagen av förbipasserande som viskar "haschissss". Vi har varit med om det förr, men aldrig med sådan frekvens som här.

Islas Berlenge är en liten, hög, rödskimrande klippö med många grottor, klart vatten och en liten sandstrand, samt några vita fiskehus fint uppradade på ena sidan av ön. Ett gammal kloster som byggdes som ett fort, för att munkarna skulle slippa bli rånade av pirater hela tiden, ligger precis bredvid vår ankringsplats. I övrigt finns många fåglar, fiskar och en del dagsturister samt ett och annat tält. Ligger på svaj sydost om ön i skydd för de nordvästliga vindarna. Att svajankra innebär att man på 5-15 meters djup häver i 40-50 m kätting med ankare från fören, drar fast ankaret genom att backa och håller tummarna för att inte dragga (att ankaret släpper). Det är behagligt att ligga så, man kan ta ett dopp när man vill och man tar jollen in till land. Men det är läbbigt att ligga på svaj utan mer skydd än en hög ö. Tänk om vinden vänder eller ökar så mycket att sjön byggs upp och ankaret släpper?! Det gäller att ha koll på väderprognoserna och vi bestämmer oss för att tillsammans med Night turas om att vaka under natten. I Västindien kommer man ligga så här nästan hela tiden, så det är bara att vänja sig, men där är vinden mer konstant i alla fall. Vi snorklar i grottorna - med våtdräkt på för det är kallt i Atlantvattnet, vandrar på ön och har det gott i ett par, tre dagar. Här tar vi det ödestigra beslutet att gå till Peniche på fastlandet.

Kommer till Peniche i kvällningen och ligger längs en brygga utan skydd från alla hundratals fiskebåtar som ständigt åker in och ut ur hamnen. Night blir hänvisade att ligga utanpå oss eftersom det inte finns några andra platser kvar i den pyttelilla halvt obefintliga gästhamnen. Redan från börjar trivs vi inte i denna gungiga, dåliga hamn och tråkiga by och bestämmer oss för att här stannar vi inte länge. Dagen efter på eftermiddagen, precis när Jonas sitter i telefon med kortvågsreparatören som han äntligen fått tag på börjar båtarna gunga nå´t hejdlöst. En blå stor fiskebåt kör som en galning ut ur hamnen (här är det 3 knops hastighetsbegränsning, som vi inte sett många följa). Båtarna gungar mer än någonsin och hamnar i otakt. Sidan på Nights båt liksom hoppar upp på Nefertitis skrovsida samtidigt som ett stort brak och kadong hörs och delar flyger ner från ovan. Det är Nights VHFantenn och lanterna som regnar ner över Angelica och Sara som rusat mot mitten där båtarna slår ihop. Jonas kan inte koncentrera sig på samtalet men lyckas till slut avsluta för att inspektera skadorna och andra Jonas (på Night) kommer upprusande från salongen efter det kraftiga braket.

Vi ser att skrovsidorna har klarat sig bra, tur att vi har så kraftiga och tåliga båtar båda två. Toppen på Nights mast ser det sämre ut med, och vårt akterstag har fått en skada ser vi med kikaren. Nights mast har hamnat under vårt akterstag i gugningen och därför rök antennen och lanternan och akterstaget fick rispor som från en osthyvel på kardelerna. Alla är vi förbannande på fiskebåtarna som inte tar minsta hänsyn. Känner tusenlapparna rinna iväg än en gång, men det värsta är att vi vet att det kommer ta så lång tid att få det fixat. En annan båt som precis höll på att lägga till utanpå en annan när gungningen satte igång, vände om och körde genast ut igen. Kanske borde vi också gjort det redan när vi kom hit, men nästa hamn ligger nästan 50 distans bort. Hamnkapten och hamnpoliserna bryr sig inte ett dugg, trots att vi får veta att detta hänt många gånger förrut.

Dagen efter puttrar vi motor till nästa hamn som är Cascais utanför Lissabon. Vågar inte segla eftersom akterstaget är skadat. Cascais är en vacker och mysig semesterstad med massor med restauranger och barer som vi inte kan låta bli att utnyttja och ett härligt shoppingcenter där vi spenderar mycket tid i affärer, äter god kinamat till luncher och går på bio. Det är vindsurfing VM inte långt härifrån i surfparadiset Ginchu. Är där ett par dagar men tävlingarna kommer aldrig igång för det blåser för lite. Däremot är det många surfare ute. Har aldrig sett så stora och perfekta surfingvågor förrut, det här är något för proffsen. Vi nöjer oss med att sola, titta på surfarna och stå i vattenbrynet och sköljas över med vågorna och nästan få fötterna undanskuffade av den starka strömmen. Även Anders och Ann Christin på båten Lovisa är här i Cascais.

Bättre ställe än Cascais kan man inte hamna på för att få saker fixade. Vi skickar iväg vår kortvågsradio till reparatören i Porto. Får genast kontakt med en riggkille som heter Carlos (många Carlos här), som är mycket hjälpsam, duktig och supertrevlig. Efter några dagar när vi har kommit till Lissabon gör Carlos en riggcheck av både Nefertitis och Nights master för att se att de inte blivit skadade på något annat sätt. Han tar ner vårt akterstag och beställer ett nytt från Danmark som tar drygt en vecka innan leverans. Han har en annan kille som monterar en ny lanterna och VHFantenn på Nights masttopp. Vi hissar dem upp och ner i våra master flera gånger och flera dagar innan allt är klart. Totalt tar det 2 veckor från första kontakten med Carlos, men arbetstiden är bara ett par timmar per mast. Det är snabbt! I Sverige kunde det ha tagit månader innan de ens hade påbörjat arbetet pga att det finns så få hantverkare och de är så fullbokade. Här var inte det något problem. Avslutar med en öl i sittbrunnen med Carlos som berättar om sitt spännande seglarliv. Kortvågsradion skulle kosta mycket att reparera och delarna som ska beställas från Japan tar 30 dagar visar det sig. Får ett erbjudande om att köpa en ny istället mot inbyte av den gamla. So be it. Den nya kortvågsradion är på plats strax innan akterstaget är fixat. Allt helt igen i en dag, sedan pajar vår mobiltelefon. Alltid är det nå´t ;-)

En dagstur med tåg inåt landet (ja, det händer att vi lämnar båten!) tar oss till den gamla staden Sintra, omgiven av vackra skogsbeklädda, lummiga berg med fort och slott i massor. Vandrar uppåt och uppåt på smala stigar kantade med korkekar till ännu ett Robin Hood fort och vidare uppåt till ett färgglatt kungapalats från 1800-talet som ser ut att ha inspirerat Disney´s filmer.

Lissabon är fantastiskt. Härligt att vara i en huvudstad! Kakel med alla möjliga mönster och färger pryder många husväggar, vackra vindlande gator i det kuperade landskapet, gamla stan med fortet högst upp som ger en tjusig utsikt och massor med affärer, restauranger och klubbar. Går också till Expo 98 där arkitekterna har gått loss på stora, underliga, vacka byggnader, ännu ett stort shoppingcenter och ett "Oceanium" med tonfiskar & makrillar (sådana som vi ska käka på Atlanten), olika hajar, rockor och mängder av andra fiskar, uttrar, fåglar, natur och växter från de olika världshaven. Kort sagt: vi har det bra i Lissabon, även om vi blev kvar här betydligt längre än vi hade tänkt. Totalt 11 dagar i Lissabon och 11 i Cascais. Skulle ha åkt längre söderut, men stannar här i området. Blir Cascais igen sista dagarna i väntan på Jonas pappa Lars som ska följa med oss över till Madeira. Han kommer den 24 september. Night åker en vecka innan oss till Madeira, även de med en pappa som besättning. Ser fram emot överseglingen. Det blir vår längsta hittills.

Se bildgalleri nr 9.