Vi har gjort otaliga kalkyler på seglingar, allt från jorden runt på tre år, runt Kap Horn på två år till Västindien på ett år. En kväll hösten 2000 gjorde vi en kalkyl på en båt för ca 400 000 sek samt segling till Västindien. Planen var mer detaljerad och plötsligt kändes den mycket mer verklig än de tidigare planerna. Det beror såklart på många saker, vi hade fått bra jobb, hade jobbat några år efter examen, vi visste vilken typ av båt vi ville ha. Det började kännas som rätt tillfälle i livet. Få ett avbrott från vardagen, även om vi tycker att vi har ett riktigt gott liv här hemma. Båten hade dessutom "växt" vilket började kännas lite mer bekvämt. När vi träffades 1997 började vi med planer för en Allegro 27, som växte till en Vagabond, till en Hallberg-Rassy i 30 fots klassen (Monsun eller 312). Om vi tar händelserna i förväg så växte båten ytterligare till en Hallberg Rassy 36.

Vi började titta på allvar på nätet efter en Hallberg Rassy Monsun och sneglade även på Hallberg Rassy 312:or. Vi var och tittade på en välvårdad Monsun i Göteborg. Den sakande mycket utrustning och ägarna var mycket kära i båten och verkade egentligen inte vilja sälja. En dag dök det upp en 312:a till salu i Stockholm. Den var jättefin och helt plötsligt slog vi till och köpte den. Vår första helt gemensamma egna båt! Båten vi har seglat mycket innan ägdes av Jonas och samt en kompis till honom. Det var en Westerly Cirrus, en mycket rymlig minisegelbåt som trots sin storlek lämpar sig för havssegling.

Nu var vi med båt! Det innebar att nu är vi på väg! Första stora steget var taget. Det kändes fantastiskt. När våren kom började vi genast utrusta för långfärd. Stolta som tuppar visade vi upp båten, som hette S/Y DelFina, för familj och vänner, men vi sa inget om långseglingen som vi hade i kikaren. Angelica har fått för sig att om man pratar för mycket om sina drömmar för andra så är det alltför lätt att påverkas av negativ energi och kommentarer. Vi vill inte påverkas av någon. Det här är våran resa, vårat äventyr och vår grej. Angelicas och Jonas gemensamma dröm. Ingen annan ska få chansen att omedvetet förstöra genom att överföra sin egen rädsla till oss. Föräldrarna fick dock veta om våra planer. De har stöttat oss hela tiden med information om långsegling, utlånade långseglingsprylar (Jonas föräldrar långseglar också) samt bidragit med båttillbehörspresenter på jul och födelsedagar. Mycket uppskattat!

Vi gick med i OSK, Oceanseglarklubben, där vi fick tillfälle att gå olika kurser och på OSK-träffar. Där är man omgiven av positiva seglare som själva varit på långsegling eller ska på långsegling. De något ovanliga kurserna hade uppmärksammats av en kollega. Hon utbrast när jag berättade att vi skulle segla till Västindien: "Aha, så det är därför du gått så konstiga kurser." Speciellt hade hon reagerat på Motorkursen och Sjukvård ombord. Hon tyckte jag var en ovanligt engagerad seglare. Det var väldigt skönt när vi berättade om resan på jobbet och för vänner, för innan var man alltid tvungen att vrida om berättelser om vad man gjort i helgen och vakta sin tunga så att man inte försade sig om den "riktiga anledningen".

En kväll våren 2002, låg vi i sängen och dreglade i broschyrer över Hallberg Rassy båtar. Vi hade varit på Öppet Varv på Orust på hösten och samlat på oss broschyrer och blivit än mer betagna i dessa vackra båtar, speciellt 39:an. 39'an var vår nya drömbåt, en sådan ville vi ha någon gång i framtiden. Jag tittade i brochyren om 36:an som har samma inredning och layout som 39'an fast mindre armbågsutrymme. Jonas tog fram miniräknaren och började kalkylera. Jag sa att han inte var klok. Fullständigt galen. Men sakta började en inte helt orimlig kalkyl ta form för 36'an. 39'an däremot var inte att tala om. Vi skrattade mest åt det, men tanken hade väckts. Båda gick och tänkte på det några veckor. Innan vi åkte på semestersegling ner längs ostkusten till Bornholm anmälde vi vårt intresse för Hallberg Rassy 36 på ett par båtannonsplatser på nätet.

Inblåsta på Bornholm, fick vi en dag ett telefonsamtal från en båthandlare. En Hallberg Rassy 36'a var till salu i Göteborg. Vi blev nyfikna och bad Jonas båtkunniga föräldrar som bor i Göteborg, att åka och titta på båten. Den fick väl godkänt av deras vana ögon. Eftersom vi ändå var inblåsta och kände oss allmänt spontana, så köpte vi en färjebiljett över till Sverige. Vi hyrde en bil och körde till Göteborg och drömbåten. Vår vana trogen slog vi till direkt och åkte tillbaka till Bornholm som ägare av två båtar. Inte illa! Lite nervöst var det dock. Hur skulle det gå med försäljningen av DelFina? Vi var inte ägare av två båtar så länge, för när vi kom hem från semesterseglingen såldes S/Y DelFina på två röda sekunder (nåja, ett par dagar).

Den nya båten S/Y Nefertiti var välutrustad och i mycket fint skick. På vårarna och hösten har vi utrustat henne ytterligare för att vara helt redo för långsegling. Det har varit en jätterolig tid, med mycket fixande, installerande och planerande. Seglingsmässigt har vi hunnit med en och en halv säsong med henne inklusive segling till Estland, Finland och Åland, innan vi sticker iväg mot Västindien. Nu är det dags att prova hennes långfärdsegenskaper "på riktigt" och låta henne visa vad hon går för. Och ja, vi är beredda på otaliga reparationer och underhåll. Det är ju en del av seglingen.